9 dagar till frihet
Ja, så har bloggen kommit i skymundan återigen, men det har helt enkelt inte funnits orken till att skriva något faktiskt! Ska försöka bättra mig ordentligt nu, eller om ett litet tag! Är inne i exam perioden nu i universitetet. Hade första tentan idag, one down, two to go innan jag är klar! Helt sjukt, jag är klar med andra året i universitetet snart, vilket menar att det endast är ETT år kvar!
28e April - Marketing
1a Maj - Human Resources
6e Maj - inlämning av Marketing report
8e Maj - Managing Knowledge
Folk frågar mig hur jag orkar med allt jag gör? Jobba i princip heltid i veckorna (well när jag har ledigt från universitetet), samt plugg på heltid? Och träffa och hålla uppe ens privata liv utanför det? Vart får jag tiden, lusten, motivationen och framför allt orken till allt? För att vara helt uppriktig så vet jag inte vart jag får allt ifrån! Men springa in i väggen kommer garanterat inte hända! Jag jobbar mot något, jag vet att om jag kämpar hårt så kommer jag nå mina mål (ta mig igenom universitetet med helt ok betyg, jobba och få kontakter, komma hem). Sommaren är snart här, och vara solen ute gör att allt blir så mycket bättre! Ok, ska jag vara allvarlig så går det inte att beskriva i ord hur skönt det ska bli att bara jobba några dagar i veckan, och bara kunna göra vad som helst under de resterande dagarna. Att för en gångs skull ha HELT lediga helger, utan tankar på universitetet och plugg. Ligga i en park och bara njuta av sol och sommar, när den väl kommit hit...
för att göra det hela ÄNNU bättre så har två av mina absolut bästa bokat in en liten tripp till London Town, glädjen är på topp!!!! Älskar er så!! Bara 29 dagar kvar nu! <3
6e Maj - inlämning av Marketing report
8e Maj - Managing Knowledge
Folk frågar mig hur jag orkar med allt jag gör? Jobba i princip heltid i veckorna (well när jag har ledigt från universitetet), samt plugg på heltid? Och träffa och hålla uppe ens privata liv utanför det? Vart får jag tiden, lusten, motivationen och framför allt orken till allt? För att vara helt uppriktig så vet jag inte vart jag får allt ifrån! Men springa in i väggen kommer garanterat inte hända! Jag jobbar mot något, jag vet att om jag kämpar hårt så kommer jag nå mina mål (ta mig igenom universitetet med helt ok betyg, jobba och få kontakter, komma hem). Sommaren är snart här, och vara solen ute gör att allt blir så mycket bättre! Ok, ska jag vara allvarlig så går det inte att beskriva i ord hur skönt det ska bli att bara jobba några dagar i veckan, och bara kunna göra vad som helst under de resterande dagarna. Att för en gångs skull ha HELT lediga helger, utan tankar på universitetet och plugg. Ligga i en park och bara njuta av sol och sommar, när den väl kommit hit...
för att göra det hela ÄNNU bättre så har två av mina absolut bästa bokat in en liten tripp till London Town, glädjen är på topp!!!! Älskar er så!! Bara 29 dagar kvar nu! <3
Skillnaden av minuter
Tyvarr har denna blogg blivit lite pushed aside pa ett tag. Jag lever fortfarande, men bara knappt! Jobbar och star i mellan 09:00-18:00, och darefter ar det plugg till 00:00. Nagon som vill byta med mig kanske? Bara tre veckor kvar dock, sen ar universitetet over tack och lov!
Pa mornarna nar jag beger mig till jobbet hamnar jag sjalvklart i rusningstrafiken i tunnelbanan. Den manniska som inte klarar av rusningstrafiken i Stockholm ska nog aldrig aka tunnelbana, eller bussar for den delen, har i London. Jag brukar alltid ga hemifran runt samma tid varje dag, men beroende pa vilken exakt MINUT jag gar hemifran har stor betydelse i trangseln i tube vagnarna. Om jag gar nagon minut tidigare, sa kan man sta relativt ok i vagnen. Om jag kommer dit runt det "normala" minutslaget ar perrongen halvt fylld med manniskor som klammer sig in i tunnelbanan. Yes, man far sta tryckt mot dorrarna, eller ha den dar svettiga gubben klibbad emot en. Om jag skulle vara ute nagon minut senare an vanligt ar perrongen proppad med folk. Tubarna som kommer ar aven dom fyllda med manniskor, sa man far lata ca 3 eller fler tunnelbanor aka forbi, for att sen kunna klamma sig in i vagnen och sta ANNU tatare an vid den normala tiden.
Lammeltaget fortsatter nar jag byter i Holborn, dar det alltid tar mellan 5-10 minuter att ta sig upp for nagra enskata trappsteg, ga forbi alla rulltrappor till in- och utgangen, samt ner for rulltrappor och sedan till andra perrongen.
Ni kanske tror att jag menar tidsskillnad pa 5-10-15 minuter. Men icke sa nicke, nu snackar jag om tidsskillnad pa 1-2-3 minuter!! Gaaaah! I framtiden nar jag har mitt toppjobb ska jag ALDRIG vara tvingad att aka kollektivtrafik om det ar sa har illa. Jag ska ha chauffor, eller fa betalda taxiresor! :)
Pa mornarna nar jag beger mig till jobbet hamnar jag sjalvklart i rusningstrafiken i tunnelbanan. Den manniska som inte klarar av rusningstrafiken i Stockholm ska nog aldrig aka tunnelbana, eller bussar for den delen, har i London. Jag brukar alltid ga hemifran runt samma tid varje dag, men beroende pa vilken exakt MINUT jag gar hemifran har stor betydelse i trangseln i tube vagnarna. Om jag gar nagon minut tidigare, sa kan man sta relativt ok i vagnen. Om jag kommer dit runt det "normala" minutslaget ar perrongen halvt fylld med manniskor som klammer sig in i tunnelbanan. Yes, man far sta tryckt mot dorrarna, eller ha den dar svettiga gubben klibbad emot en. Om jag skulle vara ute nagon minut senare an vanligt ar perrongen proppad med folk. Tubarna som kommer ar aven dom fyllda med manniskor, sa man far lata ca 3 eller fler tunnelbanor aka forbi, for att sen kunna klamma sig in i vagnen och sta ANNU tatare an vid den normala tiden.
Lammeltaget fortsatter nar jag byter i Holborn, dar det alltid tar mellan 5-10 minuter att ta sig upp for nagra enskata trappsteg, ga forbi alla rulltrappor till in- och utgangen, samt ner for rulltrappor och sedan till andra perrongen.
Ni kanske tror att jag menar tidsskillnad pa 5-10-15 minuter. Men icke sa nicke, nu snackar jag om tidsskillnad pa 1-2-3 minuter!! Gaaaah! I framtiden nar jag har mitt toppjobb ska jag ALDRIG vara tvingad att aka kollektivtrafik om det ar sa har illa. Jag ska ha chauffor, eller fa betalda taxiresor! :)
Snö(kaos)
Are you having a laugh?? I fredags var vädret här hur underbart som helst! Solen sken, fåglarna kvittrade och det var INGA moln så lågt ögat kunde nå. Man kunde gå utomhus UTAN jacka och det var ändå snäppet för varmt att vandra omkring.
Och så är det söndag... Så här ser det ut utanför mitt fönster denna morgon:
Okej okej, det kommer inte upp till Sverige nivå i snö, men detta lilla vita på marken kommer, om jag anar rätt, ställa till mycket problem för London idag. Speciellt trafiken. Jag menar, hur ska dom klara av det här snökaoset! Fortsättning följer helt enkelt. Jag ska nämligen försöka dra mig inåt stan och sätta mig på the usual spot för att plugga lite. Det går bara inte att göra det hemma där man kan surfa på Internet. Jag tror att jag lugnt kan säga att jag har koncentrationsproblem!
Och så är det söndag... Så här ser det ut utanför mitt fönster denna morgon:
Okej okej, det kommer inte upp till Sverige nivå i snö, men detta lilla vita på marken kommer, om jag anar rätt, ställa till mycket problem för London idag. Speciellt trafiken. Jag menar, hur ska dom klara av det här snökaoset! Fortsättning följer helt enkelt. Jag ska nämligen försöka dra mig inåt stan och sätta mig på the usual spot för att plugga lite. Det går bara inte att göra det hemma där man kan surfa på Internet. Jag tror att jag lugnt kan säga att jag har koncentrationsproblem!
På gatan där jag bor
Just nu i detta tillfälle borde jag egentligen skriva på min bookreview, men av någon konstig anledning tar det bara emot så extremt mycket! Det är alltid det första steget som är det svåraste att ta. När man väl har börjat tycker jag att det brukar rulla på bra. Men nja, riktigt så långt har jag inte kommit än! Skulle vara ambitiös och sitta i bibblan igår och skriva klart den, men sen kom en killkompis och sa till mig att jag fick en budget på 3000SEK och fick fria händer med att hitta en snygg väska till honom. Tror ni inte att det satte spärr i min hjärna? Jo tack, energin gick åt att leta efter snygga killväskor, och boken blev som bortglömd!
Nu är det inte heller så lång tid kvar i skolan för detta år! Har imorgon har att riktigt gå i skolan, sen är et enbart tre dagar efter det. Och dessa dagar är då jag har tentorna. Ska faktiskt bli skönt att slippa stressa mellan universitetet och jobbet. Men den stressen kommer nog kompenseras av tenta stressen, men skam den som ger sig! Det ska firas ordentligt efter sista tentan!!
Nu är det inte heller så lång tid kvar i skolan för detta år! Har imorgon har att riktigt gå i skolan, sen är et enbart tre dagar efter det. Och dessa dagar är då jag har tentorna. Ska faktiskt bli skönt att slippa stressa mellan universitetet och jobbet. Men den stressen kommer nog kompenseras av tenta stressen, men skam den som ger sig! Det ska firas ordentligt efter sista tentan!!
- - 
- - 
- - 
- - 
Morfar
Igår var det exakt tre år sedan min älskade Morfar gick bort i cancer. Det var det jobbigaste jag någonsin har gått igenom, och jag hoppas att ingen kommer vara tvungen att gå igenom samma sak. Att säga hej då till någon man älskar så otroligt mycket borde inte vara av denna värld.
Så till alla er som röker dagligen där ute, tänk en extra gång innan ni tar nästa bloss. Visst kan man få cancer av nästan allt där ute i världen, men just cancer från rökning är väldigt vanligt. Att se en som står en nära tyna bort i cancer går inte att beskriva i ord. Att komma till sjukhuset, i vilket visade sig vara sista gången, och se hur han försökte med alla kraften resa sig upp för att krama mig... Att se honom bli orolig och ingen vet eller förstår varför... Att höra läkaren säga det han gjorde... Att vakna upp på morgonen därefter av att mamma kommer in på rummet, och det första jag sa var "det här är bara en mardröm... jag somnar om igen"...
Så till alla er som röker dagligen där ute, tänk en extra gång innan ni tar nästa bloss. Visst kan man få cancer av nästan allt där ute i världen, men just cancer från rökning är väldigt vanligt. Att se en som står en nära tyna bort i cancer går inte att beskriva i ord. Att komma till sjukhuset, i vilket visade sig vara sista gången, och se hur han försökte med alla kraften resa sig upp för att krama mig... Att se honom bli orolig och ingen vet eller förstår varför... Att höra läkaren säga det han gjorde... Att vakna upp på morgonen därefter av att mamma kommer in på rummet, och det första jag sa var "det här är bara en mardröm... jag somnar om igen"...
